Under kniven

Läste i bladet att en kvinna fått ett bröst bortopererat av misstag. Man kan undra
vad hon kände och tänkte när hon vaknade upp ur narkosen och kände att det
fattades något väsentligt. Chockartat är nog bara förnamnet. De ansvariga skyller
på den mänskliga faktorn. Det är den farligaste faktor som finns hur sällan den än
förekommer, det vet alla som någon gång drabbats av den.

Sjukhus är och förblir farliga grejer långt bortom barndomens trygga institution.
Ta 60-talet som exempel. Då var sjukhusen ytterst pålitliga och läkarna okuvligt säkra.
De hade bara ett jobb, de arbetade rimliga tider, golf var inte mer än sporadiskt
upptäckt och patienterna hade ansikten utöver journalens oläsliga rader.

Nu är det helt andra bandage och sjukhusbesöken är inget att leka med. Det finns
absolut trevligare resmål för den som är vissen och modlös men är man illa tvungen
så är man. Men då vill jag varmt rekommendera att du ringer och kollar om de har
öppet innan du åker. Passa också på att kolla om någon hyfsat kunnig doktor är i
tjänst, det är långtifrån säkert. Det är nämligen inte som förr. Då stod sjukhusets
portar öppna dygnet runt och man välkomnande alla små och stora olycksfåglar
oavsett vad dessa råkat ut för. Numera råder slimmade organisationer och tajta tider
och det gäller att åka till det hospital där de verkligen har möjlighet och kan fixa det
man söker för och helst göra det som behövs i rättan tid. Faktum är att många
7eleven-butiker har generösare öppettider än vad många sjukhus och föralldel också
polisstationer har. Så ring innan det är försent och då menar jag verkligen försent.

Jag tänker vara ruggigt väl förberedd den dagen jag måste iväg till sjukhuset
för att ordna till någon kroppslig defekt. Först tänkte jag låta min tuschpenna
rita dödskallar på de delar som fungerar och som jag kan tänka mig att dras med
ett tag till för att markera att kniven inte ska dras just där. Ett ”OK” skulles ritas
utanpå de delar jag kan tänka mig att byta ut (du ska veta att det finns en och
annan sådan). Men så blev jag plötsligt alldeles iskall när det slog mig att det kunde
uppfattas precis tvärtom! Herre Jesus! Den fällan vill man inte gå i. Så jag får lov att
hitta en mer tillförlitlig metod som inte kan missförstår ens av den mest eterberusade
eller birdielängtande doktor. Det är liksom inget läge att lita till slumpen när
livet hänger på en skör tråd.

I min ålder räcker det inte med en gammaldags rundsmörjning för att hålla igång
maskinen. Nej, snarare krävs en helrenovering inkluderandes ett och annat organbyte.
Jag tänker på dem som gör bröstförstoringar och andra kosmetiska operationer. Det vore
bättre om de sparade sina slantar till den dagen de behövs bättre än att stoltsera med
två slokande plasttuttar. Men det är ungdomens privilegium att gå vilse och vem är jag
att leda skocken rätt? Få har gått lika vilse som jag och frågan är om jag hittat rätt än.

Men en sak är jag säker på och det är att man inte kan vara säker på någonting här i livet
trots omsorgsfulla försiktighetsåtgärder. En dag kanske man vaknar upp ur en narkos och
finner att någon vital kroppsdel förstorats eller tagits bort när man närde en fåfäng
förhoppning om att vakna med ett reparerat knä. Gå illa var det.

Peter Behrman

Oktober 2006