Tänk dig smärt
Aldrig har det väl talats mer om bantning än vad det görs i dessa dagar.
Stolta nyårslöften om att vandra den smala vägen är fyra och en halv månad
senare pulvriserade till oigenkännlighet och kvar finns bara en kolsvart slagskugga
som skyler blekfetas drömmar om ett lyckat projekt Beach 2007.
Det tycks finnas tusen sätt att gå ner i vikt och ändå så går alla upp. Sakta
men med osviklig säkerhet och tydlighet visar vågen upp helt nya siffror i
ett allt tätare intervall. Fabrikörer och reklammakare vill få oss att köpa just
deras bantningsmedel, mirakelsoppa eller använda deras stenåldersmetod.
Men faktum är att ju fler det finns desto mindre är chansen att ett enda
fungerar. Det borde väl i så fall ha räckt med det?
Men jag tror mig ha knäckt nöten. För är det nån som sett en överviktig forskare?
Forskare är i regel små energiska människor i vita rockar i storlek XS. Inget fett i
världen tycks fastna på dem. De står där i sitt labb, smala och smärta, och forskar
på och tänker så det knakar dag ut och dag in. Det här är hemligheten ligger för ju
större och bredare tankar desto smalare liv. Tankearbetet förbrukar kalorier i massor!
Att den nyheten inte blivit känd beror sannolikt bara på att forskarna vill hålla den för
sig själva i kroppsligt konkurrenssyfte.
Jag har funderat på vilka tankar som bränner mest fett. Är kreativa tankar ett vinnande
koncept eller är ångesttankar bättre? Du vet de där som brukar kombineras med att
man kallsvettig och sömnlös kastar sig av och an i sängen. Där försvinner det säkert en
och annan kalori. Jag känner mig mer tveksam till glada och ystra tankar, de väger för lätt.
Det räcker med att titta på alla tjocka. Är de inte onormalt och obegripligt glada i de flesta
fall? Inte konstigt att det går som det går. Utför och uppför på en och samma gång. Farliga
fetter kommer flygande förklädda till godsaker. Innan du hinner ducka så har de impregnerat
din kropp för evigt. Så gå inte omkring och var glad i onödan.
Men tankar på att motionera kan duga. För vissa är de tankarna så krävande att de jagar
mer fett ur kroppen än själva motionsaktiviteten. Det är bara att gratulera den som kommit
så långt. Fast jag tror destruktiva tankar fungerar bäst. Ett knippe neurotiska tvångstankar
kan befria dig från en gräddbulle. Tankar på hemska sjukdomar och ond bråd död knäcker
lätt en tårtbit. Men anorektiska tankar har hittills bara lett till att jag blivit än hungrigare
så det kan jag inte rekommendera.
Men sprillans nya tankar gör nytta. Jag ägnar mig frekvent åt sådana och håller vikten stången.
Åtminstone hjälpligt. Och det är väl det enda man kan hoppas på. Vilka tankar som i längden
är mest framgångsrika och får vågskivan att svänga höger istället för vänster vet jag inte än.
Det får jag tänka lite mer på eller snarare mycket om XL och jag nån gång i livet ska gå
skilda vägar.
Peter Behrman
Maj 2007