Runt hörnet

Jag mötte honom öga mot öga en endaste gång. Strax efter vårt sekundkorta
möte rundade han kontorshusets hörn och ett par veckor senare var han död.
Jag talar om manusförfattaren, skådespelaren och urgöteborgaren Kent Andersson.
Sedan den dagen för ett år sedan vet jag hur farligt det kan vara att runda hörn.
Hittills har det gått bra för mig men en vacker dag rundar jag det allra sista
och då kan det gå vilt till.

Har jag otur kanske jag möter en berusad bilförare (det finns 16 000 ute på Sveriges
vägar varje dag) som tappat herraväldet över en bil som kommer i full karriär på
gångbanan mot det hörn jag strax ska till att runda från det stillsamma hållet.
Eller också möter jag en vettvilling som hugger ner allt som kommer i sin väg
eller det drogpåverkade ungdomsgänget som på några få korta ögonblick kan
förvandla mig till en invalidiserad förtidspensionär.

Men jag ska inte måla fan på min sida av väggen. I regel är det ju väldigt odramatiskt
att runda hörn och det kan ju faktiskt lika gärna vara sitt livs kärlek eller vän för livet
som man möter eller spelbutiken på vars disk lotten som ger dig i ett liv i oberoende
precis just då ligger överst i högen och bara väntar på dig. Hörn är magi och ovisshet,
hörn kittlar och hörn skräms.

Jag brukar tänka på hörn som att flyga genom moln, dyka i svarta vatten eller gå
igenom mörka skogar. Man vet aldrig vad som finns på andra sidan eller ens om
det finns en andra sida. Kanske är det därför en del människor har hörnskräck.
De tycks alltid välja den raka breda vägen och undviker hörn, de hörn som kan
få dem att växa.

På en dag rundar man rätt många hörn och det är dumt att inte ta vara på dem.
Nej, bättre då att skärpa till sinnena och noggrant registrera vad och vem man möter.
Att närma sig ett hörn med stor nyfikenhet och en ansenlig portion lust kan förädla
vilken grådaskig förvinterdag som helst.

Men kanske borde vi välja våra hörn med omsorg. En vacker dag passerar vi ju det allra
sista och vips är man på andra sidan. Kanske finns det inga hörn att runda i evigheten.
Där är nog allt runt och fluffigt och inte ett dugg kantigt och det är bra för då slipper man
stå i skamvrån.

Hörnet markerar den nya vägen att gå och hörnet kan också vara gränsen ut i det okända.
Ha inte ett horn i sidan till dina hörn utan ge dem chansen. Hörnet är raksträckans krökta konung!

Peter Behrman

November 2006