Ring inte snälla! 
 
Det är tidig söndag morgon och jag lyssnar på P1 som ända sedan rörradions 
tid varit en guldgruva för alla lyssnare som föredrar att ha huvudet på skaft. 
P1 är en ljuv och substansfylld kontrast till allt bladder och bludder man får 
höra i alla övriga radiokanaler. På P1 kan man höra att:

"Det är svårt att vara moralens vakthund när hundkojan är ett svartbygge”. 
Det är en underbar beskrivning av Regeringen och inte minst moderaterna 
som gick till val på ökad heder sneglandes på sossarnas politiska hyss och 
rackartyg. De var blott en stilla bris jämfört med dagens stormar. 
 
En sak har livet lärt mig och det är att man inte ska låta tungan schena iväg. 
Man ska leva som man lär annars går det åt pipsvängen. Det börjar bli ont 
om folk som rakryggat kan beträda regeringskansliet utan skrymmande 
ryggsäckar med suspekt innehåll. Det jag inte fattar är att bärarna inte fattar 
att till och med en prao på Aftonbladets redaktion lätt som en plätt kan skaffa 
sig information om de oegentligheter de ertappade är skyldiga till. Tänk att 
bli så berusad av makten att man blundar för det allra mest uppenbara. 
 
När jag åkte Stockholmståget häromdagen satt jag och en kollega och pratade 
om fenomenet. Jag undrade om han skulle våga ställa upp om Fredrik ringde. 
Kollegan trodde sig ha så pass rent mjöl i påsen att det räcker till att baka 
sanningsenliga kakor som inte medborgarna sätter i halsen med efterföljande 
besk smak. Själv är inte jag lika säker. Man glömmer ju så lätt. Vem minns sina 
synder fullt ut och vem vill bli påmind om dem man faktiskt lyckats glömma? 
 
Vem vill möta Janne Josefssons nuna och anklagande röst den dagen allt har 
skitit sig? Vem vill löpa amok på löpsedlarna under en dödlig vecka? Vem vill 
bli stämplad och gisslad för resten av livet? Jag beundrar verkligen de som törs 
och tål att granskas, de blir allt färre. 
 
Själv föredrar jag anonymitetens dunkla ljus, åtminstone fram till den dagen det 
ringer. Strunt samma vem det är i andra änden. Man vet ändå att klockan är slagen. 
 
 
Peter Behrman
4 november 2007