Passionärerna – morgondagens pirater

Morgondagens äldre är också morgondagens tonåringar fast i andra änden
av livets linjal. Åtminstone tror jag det gäller den generation som håller
på att gå i pension nu och säg tio år framåt. De kommer att råd att ta
ut svängarna både bildligt och bokstavligt, såväl i Chamonix som på
rallycrossbanan och drösvis med andra fartfyllda ställen. Ena månaden
är det en tangoresa till Buenos Aires och nästa ett galet
hundspannsmaraton i Lappland.

Det här är en generation som kommer att unna sig mycket och inte
nog med det. De kommer också att leva länge, ja alldeles förbannat länge
eftersom de har levt gott mest hela livet och inte slitit ut sina kroppar som
deras föräldrar gjorde och barn nu gör. De har fattat vitsen och jag undrar
hur i all fridens dar statsfinanserna ska gå ihop när en försvinnande liten
klick ska försörja ett oöverstigligt berg med upplevelsefebriga gamlingar
som tvärvägrar att lämna allt det roliga som finns i världen och inte
lägga sig tillrätta i jorden före hundra.

Passionärerna, som de kallas, kommer att leva sunt och rätt och riktigt.
De har för längesen uteslutit vitt socker i maten och tekakor till frukost,
de köper bara de allra bästa drogerna, gnager bara på de allra nyttigaste
grönsakerna och knaprar bara de dyraste vitaminerna. De ränner runt med
gåstavar morgon, middag och kväll i ett tempo som är avundsvärt för
vilken ungdom som helst.

Ena dagen smider de tusen planer och det gör vi väl alla. Men skillnaden är
att de genomför snudd på varenda en dan därpå när vi andra bara gör som
vanligt. Bara för att vi inte hinner eftersom vi har ett jobb att sköta och barn
att ta hand om och inte har vi råd heller. Och som grädde på moset får du
snart också ta hand om dina föräldrar. Inte för att de kommer att bli sjuka
eller krassliga utan för att de är ute och roar sig på stan och kommer att
ringa dig mitt i natten när de missat sista bussen eller tåget hem och är för
snåla och fulla i fan för att ta en taxi.

Sömndrucken styr du in på stadens neonglittrande nöjesgator och framåt
fyratiden finner du dina föräldrar, vars sömnbehov reducerats till två timmar
per dygn, sittandes på en bänk tillsammans med andra i samma ålder
fnittrandes åt något så bottenlöst larvigt att du bara förmår att sucka
den djupaste av suckar innan du ovänligt och bestämt baxar in dem i bilen
och kör hem dem utan att andas ett enda ord. Men i baksätet går det livat till.
Där rinner kvällens och nattens berättelser ur dem som den allra ivrigaste vårflod.

De kommer att sova borta på suspekta platser lite då och då dit de har kört sin
tokdyra Harley Davidson tillsammans med skäggiga främlingar och du kommer
att vara lika orolig som de var för dig när du var wild’n crazy. De kommer att
vara sjukt spendersamma och sorglöst konsumera dyrbarheter på löpande band
och du kan bara gnissla tänder och se arvet gå upp i den rök som kommer
från deras brinnande begär.

Ja, som du förstår lurar uppochnervända världen runt hörnet så håll dina blivande
passionärer på hallmattan. Lås in passen, göm nyckeln till bankfacket och dra iväg
till en kennel och satsa en påse av dina surt förvärvade slantar på en liten gullig
hundvalp som kommer att kräva dina föräldrars fulla uppmärksamhet. En valp
som inte tillåter dem att lämna bostaden mer än för någon timma åt gången.

Här gäller det nämligen att rädda det som räddas kan för att du själv inte ska
bli blåst konfekten och livets dessert. Nån måtta får det ju ändå vara
även för en passionär.

Peter Behrman

Oktober 2006