På äventyr i taxidjungeln

Jag åker inte taxi särskilt ofta men då och då händer det och då händer det mycket.
Cockpiten i en taxi ligger i teknisk mångfald inte långt efter den som finns i en Boeing 737.
Det kryllar av apparater och instrument högt och lågt som blinkar och piper och spottar
ur sig remsor och information i en aldrig sinande ström. Mitt i detta ettriga tivoli finns
också allt det andra som finns i alla moderna bilar och det är mindre mirakel hur en
förare med bara två ögon och en hjärna kan hantera situationen.

Föraren ska knappa in en massa information på taxametern, dra kreditkortet eller
mata in vouchern, kasta ett getöga på navigatorn, hålla ordning på mobilen, tillstånd
hit och dit, se till färdskrivaren, ha öronen på skaft för det som sägs i taxiradion och i
den vanliga radion som med ojämna mellanrum ger ifrån sig värdefull trafikinformation.
Vilket brus!! Och mitt upp i allt detta ska de också lyckas köra bil i de allra värsta av
trafikmiljöer och helst göra det på ett sätt som inte får kunden att gå i bitar av oro.

Jag har varit nära att splittras flera gånger och bekymmersamt undrat om den stackars
chaufförens simultankapacitet ens är i närheten av att räcka till. Lite lugnare brukar jag
vara när jag åker med kvinnliga taxichaffisar men jag har aldrig mer än en skinka på sätet,
alltid en krampaktig hand i dörrhandtaget (den andra håller bältet sträckt) och oron härjar
i magtrakten och svetten lackar i pannan från den första kilometern till den allra sista.

För ett par veckor sedan var det taxirazzia i Göteborg. Polisen gick till massiv attack på
sju ställen i stan och haffade taxibilar i parti och minut. Efter att varit med om detta kan jag
säga att jag inte blev ett endaste dugg lugnare. Polisen upptäckte nämligen häpnadsväckande
många och allvarliga brister på såväl förare som fordon och en hel del fusk. Efter den razzian
var det många taxibilar och taxiförare som inte längre var taxibilar och taxiförare. De fick snopet
och upprört vända hem utan skyltar på bilen, med en rapport om körförbud och som lök på
laxen smärtsamma böter för de upptäckta bristerna.

Det fuskas och skojas hejdlöst i taxinäringen. Joe Labero skulle ha blivit grön av avund om
han visste. Eller också gör han det och tar sin inspiration till nya trollkonster just från taxi.
Det är kanske därför hans shower är så poppis.

Nästa gång du ska till att åka taxi kanske du har glömt det jag nu beskrivit och det är nog l
ika bra det. För vem vill minnas att föraren du just ska till att åka kanske är dömd för
misshandel, drogpåverkad, sjukskriven, saknar giltig taxilegitimation, kör en bil med
blankslitna däck, fifflar med taxan och inte har sovit på 24 timmar.

Annat är det med mig. Jag har kört prickfritt i snart 40 år, jag är bra på att hitta och mer
underhållande. Så ring mig istället. Jag ger dig en större totalupplevelse och ett längre liv.

Peter Behrman

November 2006