Oberoendeberoende

Oberoende……Visst är det ordet osedvanligt vackert. Lent och mjukt
med alla sina vokaler men samtidigt starkt. Till brädden fyllt med
frihet och stolthet.

Alla har vi ett stort eller litet behov av oberoende inom oss och jag
kan erkänna att mitt är större än någonsin. Jag tror att det är Joakims
Thåströms fel. Hur rätt hade inte han och Ebba Grön en solig vårkväll
1979 när de spelade inför en hänförd publik i Polhemsskolans aula i
Gävle. Musiken och energin förflyttade urberg och förvandlade håglösa
ungdomar till rebeller med vilda blickar och gav dem tonvis med
glödande energi som ingen förälder någonsin sett maken till.

Jag var inte i Gävle men jag var i Alingsåsparken en julikväll i slutet av
80-talet och lyssnade på Imperiet, en förädlad nästan lika vild upplaga
av Ebba Grön. Men konserten var minst lika magisk som den i Gävle.
Jag var då närmare fyrtio och dubbelt så gammal som de flesta andra
på plats. Vi studsade omkring så bänkarna bågnade. Vi skrek ut vår allsång
så huden knottrade sig. Har man en gång varit på en sån konsert är lusten
och vilddjuret i en väckt och det finns ingen återvändo.

Det är nog därför jag går på oberoendejakt mest varje dag. Precis som
Thåström söker jag friheten och mina vapen är orden och fantasin. Inte
lika vassa vapen som hans men det är de jag har och jag använder dem.

Jag skriver slogans, motiveringar, noveller, dikter och annonser på löpande
band. Allt för att skapa luftiga fristäder i den annars välregisserade tillvaron. Min
förhoppning är att komma till de resmål som tävlingsarrangörerna lockar med.
Är det inte New York och Paris så är det Korsika och Kreta. Eller så är det bilar….

Hur långt kan man gå? Svaret är långt, mycket långt. I veckan köpte jag en
sommarbil. En risig historia som sjunger på sista versen och säkert dansar sin
tjugonde och sista sommar. Men vi två tänker ha kul ett tag och jag har lovat
honom ett värdigt slut. Men innan det har jag stora planer för honom. Vi ska
tillsammans vinna GPs bilannonstävling. Min text är en klockren vinnare och
jag skulle vilja se den jury som kan motstå att ge mig det åtråvärda
förstapriset; en liten läcker Peugeot-cabriolet.

När bilen är min bär det iväg ut i det sommarfagra svenska väglandskapet.
Kanske möts Thåströms och mina vägar då återigen och inte mig emot. Då ska
jag passa på att tanka några adrenalinstinna liter livselixir. Jag tar en flyktsoda,
frågar: ”Vad ska du bli?” och sätter på beväpna er för jag tänker inte tyna bort
när andra tittar på tv.

Peter Behrman

10 juni 2007