Just snyggt
 
Kanske har den nått zenit eller så är den fortfarande på väg upp. Det är svårt 
att sia, särskilt om framtiden som någon sa. Jag tänker på skönhetseran. 
Den som får kvinnor, men numera också många män, att köpa svindyra 
hudkrämer, parfymer och viktminskningspreparat, lägga tusentals kronor 
på märkliga operationer och använda sig av en rad andra attribut för att 
klara konkurrensen och platsa bland de allra vackraste. Bara för att de 
ska glittra mest och bäst i televisionen och på scenen.
 
Men jag är inte ens i närheten och har aldrig varit. Ska man vara lycklig eller 
förtvivlad över det eller förhålla sig neutral mitt i all hysteri? Ja säg det. 
Det har varit en del berg- och dalbana genom åren men i rådande ålder 
har jag helt andra ambitioner. Jag är tillfreds om det inte blir värre än vad 
det är. Men det är ju just det det blir. Jag är i utförsbacken och bra vallat är det.
 
En gång för längesen frågade jag en vän om jag var snygg. Det blev pinsamt 
tyst i några sekunder och sedan fick jag höra att visst var jag det men att ingen 
upptäckt det ännu. Ja, det var ju en tröst. Här gick jag omkring och väntade på 
att bli upptäckt utan att jag hade en aning om det, precis som vilken annan 
wannabee som helst. 
 
Jag mötte några såna härom veckan när jag passerade Rondos entré. Joe Labero 
hade premiär på sin nya show. Det var rena rama kändisparaden, vackra välklädda 
äldre män, flera i sällskap med yngre kvinnor som glittrade ikapp med de smycken 
de bar. Fotoblixtarna studsade mot bländvita tänder, perfekta frisyrer och rynkfria 
ansikten. De var smått overkliga allihop och så smala alla verkade vara! (Ingvar 
Oldsberg undantagen). Jag tänkte att det nya TV-formatet har en skuld i det. I 
dagens bredbildsteve ser till och med Emma Green kraftig ut fastän hon är smal 
som en pinne. En gång såg jag henne utanför Trägårn men det var knappt. 
 
Det är tur att landets ledare föregår med gott exempel. Här har vi en man som ser 
ut som Alfons Åbergs farsa. Det är bara pipan och tidningen som fattas. Jag måste 
säga att det är ytterst välgörande för alla som någon gång tvivlat på sina yttre 
företräden. För Fredrik funkar. Både i TV och i verkligheten. Han är skönhetsidealens 
perfekta motvikt. Men det finns säkert en och annan kvinna som tycker hans 
maktposition, skalliga huvud och förtroendegivande röst är vackra och sexiga saker.  
 
Själv är jag fullt nöjd med att en kollega på jobbet ler busigt och kallar mig ”muffin” 
var gång jag möter henne i korridoren. Läckrare blir jag aldrig men det är vackert så 
och äntligen har någon upptäckt mig.
 
 
Peter Behrman
16 september 2007