Fullt upp

Helgerna är över och vardagen är åter över oss. Hand i hand med den finns snacket
om hur fullt upp folk har det med både det ena och andra. När jag hör något sådant
förväntas jag blicka medlidsamt på den plågade och nicka instämmande. Haken är
ju bara att de som säger så i regel far med osanning. Okej för att en och annan
småbarnsförälder (till brädden fylld med dagisbaciller som blivit med nybyggt hus
och en tomt med stort ömhetsbehov, har en krånglande bil och hänvisas till den
ständigt krånglande kollektivtrafiken) har det tungt och tajt men alla vi andra har om
inte tid i massor så åtminstone en del utrymme kvar innan vi slår i taket eller hatten.

Och samma är det med många av dagens livsmedelsförpackningar. Titta på petflaskan
med julmusten, näsdropparna, schampoflaskan eller för all del mjölkförpackningen
vars tomrum längst upp obarmhärtigt avslöjas vid kökslampans genomstrålning.
Sedan har vi ju alla dolda förpackningar som exempelvis tandkrämstuben, raklöddret
och ketchupflaskan. Där misstänker jag att det är lika mycket luft som det är runt
grisen i säcken. Vad är vitsen med detta retsamma expansionsutrymme, finns det
en väl förtäckt tanke bakom?

Vem blir inte smått förbittrad över alla dessa halvmesyrer som halvhjärtade fabrikörer
hittills har prånglat ut på marknaden. Jag vill att allt ska vara lika fullt som en full tank
var på Esso-macken när jag var ung, lika fullt av idyll som folkhemmet en gång var,
lika full av utelek som barnens vardag förr och lika fylld av kvalitet som en Volvo PV var.
Inget tjafs eller hattande, inga kompromisser där inte. Inget saknades, punkt slut.

Om man nu tänker sig att starta en rörelse vars syfte är att uppnå det fullödiga så vet
jag vet vem den perfekta galjonsfiguren skulle vara. Jag såg honom i Sportspegeln för
en tid sedan. Han är 2.13 lång, väger 150 kilo och har ett fighting face jag aldrig förr
sett maken till. Jag talar om den väldige boxningsvärldsmästaren Nikolaj Valujev, en jätte,
en rese mänskligheten inte skådat sedan Goliats dagar. Jag hyser ingen som helst tvekan
att herr Valujev är rätt man för uppgiften och på allra bästa vis kan företräda och värna
den lilla människan. Ett tydligt bevis på detta är att Nikolaj är gift med en balettdansös
som är drygt halvmetern kortare och bortåt hundra kilo lättare. Han kommer tveklöst
och obönhörligt att skrämma slag på alla som står på fel sida. Han blir den perfekte företrädaren!

Jag skulle vilja se den fabrikör som inte fyller tuben eller flaskan ändå upp när Nikolaj
spänner ögonen i honom eller henne. Nikolaj blir garanten för att vi 2007 inte bär hem
onödig luft i plast och papper som nån vecka eller två senare ska transporteras till
återvinningen. Med Nikolaj får vi valuta för pengarna, mindre växthuseffekt och en
bättre miljö.

Al Gore, Stefan Edman och Björn Gillberg och i all ära men vem vill liera sig med knastertorra
mesproppar? Nej, ska vi slå ett slag för miljön ska vi göra det rejält och det är dags för
nävarna att tala. Med Nikolaj Valujev kommer än fler att få fullt upp för han går på
knock från första ronden. Smackelibonk! Ten and out.

Peter Behrman

Januari 2007