En sprinter klockar in

Det finns de som vill hejda tiden. Sätta stopp liksom. De tycker den går för fort
och de hänger inte med. Jag har gjort tvärtom. Jag har satt fart på den och allt
skedde av en slump. Det började med att sonen berättade att han hade en ny
väckarklocka liggandes till ingen nytta. Den lilla stackaren (klockan alltså)
väntade ivrigt på att bli använd men hade blivit kvarglömd på någon lagerhylla
lite för långt in i lagerkatakomberna under rätt lång tid men nu har den sett
dagens ljus och så glad den blev! Den formligen spritter av iver och ambition att
visa vad den kan. De röda digitala siffrorna lyste varmare än ilsket när jag förra
helgen kopplade in krabaten, ställde in tiden och placerade den på nattygsbordet.

Morgonen därpå märkte jag inget men väl den därpå. Jag vaknade, tittade på
klockan och gick upp. Efter mina badrumliga bestyr gick jag ut i köket bara
för att finna att köksklockan var exakt lika mycket som när jag vaknade. Det
kände som om någon skänkt mig tio minuter. Vilken välgärning! Vilken
vidunderligt vacker gest i detta knapphetens tidevarv. Jag gick tillbaka in
i sovrummet och tog åter en titt på nykomlingen. Glad att se mig igen
signalerade den plus tio minuter jämfört med köksklockan. Den sekundsnabbe
sprintern hade inte bara väckt min kropp utan också mina tankar. 

Här fanns något unikt, något mycket speciellt. En klocka som vet människans
bästa, en klocka som spar tid. En klocka som tar från natten och ger till dagen,
från den rike till den fattige. En dryg halvtimme i veckan! Det är inte illa när
man tänker på att man kan komma på en briljant idé på bara några få sekunder
och sedan använda resten av gratistiden till att förverkliga den.

Jag kommer att tänka på Arne Tammer, den gamle kroppsbyggaren, som på
60-talet manade till styrketräning utan redskap under parollen "Ge mig en kvart
om dagen". Fick Arne det lovade han oss en helt ny kropp. Kanske kan jag speeda
upp väckarklockan ännu lite mer, den verkar inte omedgörlig på något sätt, för
att nå detta mål. Ja jisses! Här kommer man över ett ur av en slump och så slutar
det i en total förvandling. Det är inte kattskit och jag tror nog att Arnes gamla
brevkurser finns att uppbringa på Blocket.

Den som är rimligt nöjd med sin kropp kan satsa tiden på själen istället och
säkert nå oanade resultat där också. Jag var på ett yogapass i veckan och yoga
har det fina med sig att kombinerar kropp och själ. Det skulle inte alls kännas
fel för hos mig är båda sannerligen i behov av varsitt lyft. Ja du ser, möjligheterna
är obegränsade och tiden är gratis. Det var länge sedan jag hörde talas om en
bättre deal. Bäst att slå till medan tid finnes. Rätt var det är så ligger man med
benen i vädret och då är det inget yogapass jag talar om.


Peter Behrman
9 mars 2008