eleGANT men
En förförisk klädkatalog från GANT fann min brevlåda häromdagen. Det är en extremt påkostad sak i fyrfärg på exklusivt papper. Katalogen visar upp sommarens kläder som bärs utav osannolikt vackra människor i underskönt vackra miljöer på temat surf, bad och båt. Här och var syns en snygg bil eller soffa och flera mindre men ack så dyrbara accessoarer. Bilderna är tagna på den amerikanska ostkusten eller vill åtminstone ge sken av att vara det.
En av omslagspojkarna är den i miljöfrågor så kontroversielle Robert F Kennedy Jr (brorson till John F) med familj. Det är vackra, välbeställda, välklädda och lyckliga människor, åtminstone på bild. Och här sitter jag glåmig, vinterblek med vinterhull. Och allt, och jag menar verkligen allt, känns så fruktansvärt ouppnåeligt och distanserat. Jag undrar varför GANT gjort sig mödan att sända mig den här katalogen mitt i smällkalla vintern. Är det för att retas (Hahaha!!! Din frusne fete fan, du kommer aldrig att kunna bära våra kläder och se det minsta normal ut) eller är det för att GANT-folket bär på någon ouppnåelig illusion om att kläderna verkligen gör mannen hur bedrövlig han än ser ut?
Jag säger bara en sak; hade jag tagit på mig några av de kollektioner som visas upp hade jag i ett enda slag förvandlats till en färgglad clown som bums fått fast arbete på närmaste kringflackande cirkus eller varför inte som kvarterets barnkalasartist. Men på modellerna ser allt bra ut, väldigt bra till och med. Vi pratar kontraster, starka kontraster människor emellan.
Ibland leker jag med tanken och försöker se mig själv gå in i en sån där hypermodern modebutik som badar i vitt entréljus bakom grandiost stora och välputsade fönster. Kanske inträffar då miraklet jag drömt om och jag blir snygg som katalogfolket och Lena Ph är oskuld, Alexander Bard har aldrig knarkat och björnen bajsar inte i skogen.
Nej, vad vet människorna på de solglittrande bilderna om en lika hopplös som ändlös väntan på inställda pendeltåg i sexton minusgrader, spektakulära fall på lömska isfläckar, baxandet av fulla soptunnor uppför en gropig och glashal backe eller ett ständigt snöskottande en växthuseffektfattig vinter som denna där människor åldras i mörkrets hastighet. Platt intet kära vänner, platt intet.
Så sorry GANT. Visst skjuter ni skarpt, men skotten är illa riktade och går över och vid sidan av mina köplustar. Nej tacka vet jag ett reklamblad från RUSTA på sladdrigt papper som lockar med sylvassa broddar, tösalt i tiokiloshink och värmeljus i storpack. För mitt liv nu handlar inte om att bli snygg till sommaren, det handlar om att överleva vintern.
Peter Behrman
Mars 2006