Äldre förtjänar bättre
Jag säger: Det är dags för kvotering! Av kvinnor till vad då? Undrar ni lite trötta på allt tjafs om förtryckta kvinnor i arbetslivet. Nej inget sånt, svarar jag. Av äldre till Alingsås. Staden fullkomligt översvämmas av nyblivna pensionärer som söker myspyset, lugnet och långsamheten. De kommer från alla håll. Från den jäktiga storstaden från den servicefattiga landsbygden och den trista grannkommunen för att njuta den flyende idyll som Alingsås representerar. För det de äldre söker här är snart ett minne blott.
Redan nu kan vi se ändlösa köer av äldre som står och trängs i och utanför stadens livsmedelsbutiker i arla morgonstund med händerna fulla av vältummade rabattkuponger. På Kungsgatan är rullatorerna fler än barnvagnarna som styrs av ivrigare armar och ben. Temposkillnaden leder till krockar, ihopstötningar och konfrontationer. Gårdagens leende möten förvandlas till mindre behagliga och ilskna sammankomster fjärran från det förr så vanliga småpratandet och flanerandet. Istället kommer det att höttas med käppar, grymtas, skrikas och pekas finger när folk, unga som gamla faller hårt mot gatan som ett ilsket potatisfestivalregn. Så här kan vi inte ha det. Det borde alla och envar inse. Men vem gör något? Vi har alla ett kollektivt ansvar och får inte dra oss för att lägga fram djärva förslag och pröva nya grepp innan staden blir mer känd för gatuslagsmål och tumult än för trähus och kaféer.
Jag vill att Alingsås ska vara en progressiv kommun som pekar ut de nya vägarna. Jag vill ge de äldre ett bättre liv! Jag vill visa dem vägar som leder till andra platser där man inte löper risk att det blir så segregerat, infekterat och konfliktfyllt. Som i kommuner med en större andel yngre i populationen jämfört med Alingsås. Ta Mölnlycke, Stenungsund eller Kungsbacka som närliggande och bra exempel. Går vi lite längre bort hittar vi Askersund vid Vätterns norra strand. Den senare är en ung, oerfaren men synnerligen framåt kommun som behöver blandas upp med lite erfarenhet och mognad.
Hur ska detta då gå till undrar ni med all rätt. Jo, här kommer mina fem förslag som ska sätta fart på karusellen.
Endast äldre med yngre släktingar i Alingsås ska ges tillträde. Är de inträdessökande över 75 år bör vi dessutom kontrollera deras hälsa extra noga för att försäkra oss om att de inte kommer att belasta vårdapparaten i alltför hög grad. Vi vill ju inte att Sörhaga ska fyllas med förvirrade och dementa gamlingar som inte hittar till ett lasarett som numera knappt har öppet under kontorstid.
För de som redan bor här vill jag att kommunen erbjuder flyttbidrag så att vi kan få en viss utgallring till stånd. Vi måste arbeta på flera fronter om missionen ska lyckas. Rimligen borde det t.ex. locka många äldre mer att flytta till havets Stenungsund än att nöja sig med pölen Mjörn.
Gratis bussresor till andra kommuner som har det omvända problemet, dvs. för stor andel yngre i populationen. Resorna kan utformas som trevliga dagsturer där lunch och flera fikastopp ingår. Resorna är gratis (ett ord äldre älskar) leds av kunniga guider som kan peka ut de rätta smultronställena. Jag är övertygad om att den röda mattan kommer att rullas ut och att borgmästaren kommer att ikläda sig finkostymen och hålla ett brandtal om den egna kommunens förträfflighet.
Vi låter de äldre få bo en gratisvecka i någon trevligt, nybyggt och vackert beläget äldreboende som står öde och tomt i någon kommun på grund av brist på äldre. Under tiden de bor där får de göra utflykter och träffa, bridgeklubben, bouleföreningen och andra historiska sällskap.
För ett fåtal äldre med bevisat god vigör vill jag kunna erbjuda möjligheten att köpa sig en plats i Alingsås. Jag vill att de arbetar som volontärer i skolan. Pengarna och frivilligarbetet kommer att dämpa tillkomsten av nya ligister som trivs lika bra i en torftig och nedklottrad skolmiljö som knotten gör en fuktig och kall midsommarafton.
Peter Behrman